kimja

Boken handlar om familjen Irandoust som ”utvandrat” till Sverige för att skapa sig ett nytt liv utan krig och förtryck.  Familjen som nyligen flyttat från sitt forna hemland Iran har nu fått smaka på den svenska mentaliteten och inser att det som skett är att de kallas för invandrare och inte utvandrare som de tidigare trott. Att vara invandrare i Sverige får familjen att tveka och nästan längta tillbaka till hemlandet. Efter en ständig kamp som för det mesta gått ut på att försöka anpassa sig till det svenska samhället inser paret Irandoust att deras barn växer upp och ifrån den persiska kulturen. Plötsligt är barnen tonåringar, de vill gå på disko och testar på rökning vilket föräldrarna inte alls tycker om.


Man kan som ungdom med invandrarbakgrund relatera till bokens karaktärer och vardag vilket resulterar i att handlingen framstår som väldigt realistisk. Handlingen är realistisk och sannolik, den tar upp problem som man vanligen ställs inför som invandrare i ett land där kulturen och främst normerna skiljer sig en hel del från det landet man härstammar ifrån. Man läser om Shervin och Bahars uppväxt. 


Under bokens gång får vi träffa den revolutionära huvudkaraktären i boken vid namn Bahar som är den enda och äldsta dottern i familjen Irandoust. Bahar livar upp boken med sina ständiga diskussioner kring invandrare och svenskar, någonting hon helst skulle vilja slippa. Hennes motstridiga argument blockeras av hennes nonchalering av att visa förståelse gentemot andra personer.  Hennes personlighet är väldigt intensiv vilket gör att hon framstår som en väldigt ilsken person. Detta märker man av redan under Bahars barndom då hon exempelvis skulle fira midsommar med familjen. Hon trodde att alla tittade på just dem och dömde dem för deras ursprung, hon skrek och ropade att hon ville hem. Samma händelse utspelar sig då Bahar under senare år skall bli intervjuad utav en av mamma Pernillas (Markus mamma) bekanta. Personen som intervjuar har en ganska sansad röst och börjar ställa frågor men Bahar tolkar det hela på ett negativt sätt och börjar visa attityd då hon tror att personen som intervjuaren endast ser henne som en korkad invandrare.

Bahar är nog den som utvecklas minst under bokens gång. Hon har samma personlighet under bokens gång vilket är positivt då man kan se att hon alltid förblir sig själv. Bahar är en väldigt färgstark och godhjärtad person, och trots hennes hårda framtoning har hon ett mjukare inre, och hon påminner mig väldigt mycket om en kär vän.  


Amir är pappan, han är en far som är väldigt mån om den persiska kulturen. Han beskrivs som en väldigt behärskad och lugn person.  Någonting som utmärker sig hos honom är hans sug efter att få lära ut, att lära folk om den persiska kulturen om Ferdowsi och resten av Irans prestigefyllda författare. Detta blev ett förhinder för honom efter flytten till Sverige.  Amir är en man fylld av integritet för hans hemlands kultur, inte dess regim utan enbart kulturen.  Amir börjar istället leta efter jobb, efter ett antal byten inser han snart att taxi yrket är rätt för honom. Där kan folk åtminstone lyssna på honom angående hans prat om Iran. Amirs liv är som en bergochdalbana, han går från stark, till svag, etc. Han låter sig brytas ned, och en känsla av oro och besvikelse kring sina barns agerande är ett förekommande drag hos honom. Han accepterar inte läget utan vill hela tiden att det ska vara på hans sätt. Hans dominanta sida hålls dock tillbaka av Bahars motvilja. Den största utvecklingen som sker i boken gällande Amir är att han slutligen inser att han älskar sina barn precis som de är och att han är tacksam för dem, oavsett. Detta märktes inte av tidigare i boken, även om han kanske älskat dem lika mycket från början i alla fall.

 
Mamma Panthea är oerhört viljefull och ger aldrig upp. Hon strävar ständigt efter att bli svensk, och anamma den svenska kulturen. Detta genom att fira midsommar, äta sill och lyssna på Tomas Ledin.  Hon är en väldigt förstående förälder som gör allt hon kan för hennes barns trivsel. Hennes goda egenskaper utvecklas hela tiden, hon ser ingenting negativt och försöker hela tiden. I hennes värld existerar inte meningen ”du kan inte”.

Jag läste även om Markus som är Bahars pojkvän. Då han är i ett förhållande med Bahar Irandoust drar jag slutsatsen den att Markus är oerhört tålamodig. Hans ganska ”nördiga” utseende kompletteras av hans fina personlighet. Han är en person som alltid stöttar Bahar i alla beslut oavsett vad hennes galna idéer går ut på. Han är en inte en av de självklara huvudpersoner som fan utan lutar snarare åt en av birollerna i boken.

Shervin är Bahars lillebror vilket gör honom till den yngsta familjemedlemmen. Han faller lätt för frestelser och påverkas väldigt lätt av yttre omständigheter. Shervin är en person som lever för sig själv, utan bekymmer. Han är drömmaren som går efter mottot "efter regn kommer solsken". Men även Shervin har sina brister, hans dröm sedan han varit liten har varit att vara en svensk pojke så Shervin och hans vänner köpte hårfärg och färgade hans hår blont. Håret blev orange och Shervin gav upp. En ganska komisk situation, dock höll Shervin huvudet högt och gick till skolan dagen efter. Shervin är en person som tillför komedi i boken vilket jag tycker om.


Resten av personerna beskrivs rätt så kortfattat utöver dessa ovan nämnda som författaren mer går in på djupet på.


Handlingen utspelar sig mestadels i en förort i Skåne. Miljön beskrivs på ett sätt så att jag kan måla en bild i mitt huvud av hur det ser ut vilket gör att den beskrivs på ett detaljerat sätt. Man kan enkelt märka att samhället i boken återspeglar en realistisk samhällsbild av dagens Sverige. Jag kan se området hon beskriver, en typisk mångkulturell förort, där pojkar åker moped. Miljön är detaljerad för att det är viktigt för samspelet mellan omgivningen och karaktärerna i boken. Den är avgörande för att på ett så realistiskt sätt som möjligt kunna återspegla författarens tolkning av hur den här familjens situation skulle kunna tänkas vara. Detaljerna är viktiga för igenkännande hos läsaren, det är meningen att man ska kunna ta till sig bokens innehåll på ett personligt sett och även känna igen vissa drag. Man ska veta att det är Sverige och svenskar såväl som invandrare ska kunna dra kopplingar till sin vardagsmiljö.


Man kan under bokens gång dra paralleller kring samhället i boken och dagens samhälle.  Samhället beskrivs som ett ibland orättvist samhälle där människor inte alltid kan förstå varandra eller accepterar varandras olikheter. Det beskrivs som ett segregerat samhälle, där de kulturella skillnaderna blir till barriärer. Ett konkret exempel drar jag ur boken då Panthea skulle söka ett jobb, pga. Bristande språkkunskaper nekades hon många jobb där hon till och med var underkvalificerad, utbildningen gällde inte i Sverige. Hon kunde inte förstå varför hon nekades alla dessa ”enkla” jobb, detta var dock inget bakslag för Panthea utan motiverade henne till att lära sig bättre svenska. Detta genom att börja studera språket noggrant, att kunna delta i ett flödande samtal med svenskar var en dröm Panthea nu ville uppfylla. Hon gick från att vara en välkänd fysiker till en kvinna som inte ens får ett jobb på Mc Donalds. Detta pekar på att författaren antagligen har starka åsikter om att det råder grov diskriminering mot folk med utländsk bakgrund i det svenska samhället. Boken är till stor del, väldigt samhällskritisk. Samtidigt vill författaren hylla Panthea som så positivt försöker vända den orättvisa hon utsatts för till något positivt. Alltså att felet endast ligger i det svenska samhällets oförmåga att acceptera kulturskillnader. Detta kan jag dock delvis relatera till, man har under sin uppväxt hört historier om både vänners föräldrar och släktingar som trots att de varit akademiker och högt aktade i hemlandet får nöja sig med lågbetalda jobb i länder de invandrat till.

Att få leva i en miljö där man bemöts på ett fientligt sätt på grund av sin etnicitet är någonting man vill ta avstånd ifrån. Man vill inte ta del av ett samhälle där man inte är välkommen. Vad är det som bidrar till att utanförskapet stiger och fördomarna sitter kvar kring invandrare. Man betraktar de som ett hot, terrorister "kalla det vad fan du vill". Vem är det som vill skapa ett sådant samhälle där invandrare känner sig oönskade. Nyligen har ett parti som bidrar till allt detta kommit in i riksdagen. Partiet heter Sverigedemokraterna deras huvudsakliga fråga är invandringspolitiken. Partiet har gjort mun mot mun metoden med rasismen och på så sätt återupplivat den. De vill minska invandringen med ca:90 % vilket är en hel del. De tar inte hänsyn till krigsdrabbade människor, de ser dem inte som människor utan som utgifter. Eftersom vi lever i ett land med välfärd och hög levnadsstandard är vi på sätt och vis skyldiga att erbjuda medmänniskor som lever under hot och förtryck, möjligheten att bosätta sig här. Att SD måste bli bättre i frågan om integration är en självklarhet.

Partiet har gjort flera rasistiska uttalanden, bl.a. ett där de nämner att Islam är Sveriges största hot, detta är ett tydligt exempel då de ökar fördomarna mot islam i landet. Att införa hårdare straff för invandrare, som går ut på följande: åtalas en invandrare ett brott är de skyldiga att åka tillbaka till deras ursprungsland. Detta är bidragande faktorer som ökar segregering och ett o jämställt samhälle där människor ska skiljas åt beroende på ursprung. Med Sverigedemokraterna i riksdagen har man börjat märka av att alltfler berättar hur de verkligen känner inför invandringspolitiken.

 
Dock måste man kunna se ur ett annat perspektiv, man måste kunna se ur deras synvinkel de som har SD:s röst. Människor som röstar på sverigedemokraterna, ja iallafall en del av dem är människor som fallit offer för den misslyckade integreringen. Jag talar om människor som bor kring integrerade områden där kriminaliteten är skyhög, bilar brinner, stenkastning mot polisen samt ambulansen. Ett tydligt exempel är Rosengård, där har man ett bevis på att segregeringen skapar problem i landet. Invandrare placerats där och även människor med invandrarbakgrund beskriver Rosengård som ett helvete och säger att de inte kan bo kvar där längre pga. den allvarliga brottsligheten kring områdena.

Är den enda lösningen då att kasta ut alla invandrare, att placera dem på ett ställe. Självklart att människor ropar på hjälp i form av den synliga brottsligheten vi bevittnar. Istället skall man skapa gemenskap mellan folk, blanda människor så att inte enbart invandrare bor med varandra utan att de även får vistas med Svenskar. Syftet är inte att invandrare skall vilja göra uppror gentemot Sverige, utan att de skall trivas, de ska få samma rättigheter som alla andra. Sverigedemokraternas politik kommer aldrig kunna funka i Sverige, den skapar enbart problem och väcker ilska. Karaktärerna i boken skulle aldrig kunna trivas i Sverige med SD i ledningen. Ifall exempelvis Panthea känner av orättvisan nu gällande jobbet osv. Hur skulle hon känna sig då SD dragit igång sin politik med ett tydligt budskap: inga invandrare välkomna. Hon skulle ta tre steg bakåt, blivit osynlig, inte vilja lära sig svenska. SD:s svar på detta problem är då att de anser att självklart kan de invandrare som finns bo kvar här om de anpassar sig till svenskar och assimileras. Varför måste invandrare endast anpassa sig, det är upp till båda parter både svenskar och invandrare att se till att Sverige blir och är ett trivsamt land. SD:s politik är en av många faktorer som bidrar till främlingsfientlighet i landet och det är dags att säga hejdå till rasism och välkomna integration.  Vi har alla våra fördomar och de begränsar oss. Kunskap och disskussion är botemedlet och därför är det viktigt att uppmärksamma problemet och inte kringgå det. Rasismen finner vi överallt, det handlar inte bara om hur många flyktingar som sverige ska eller inte ta emot. Det handlar inte endast om invandrare utan även homosexuella. Invandrare ses som en börda för Sverige vilket inte är sant, i början kan det hända att staten lägger ut lite pengar på bidrag osv men sedan om de får chansen börjar de jobba och betala in skatt som svenskarna.samhälle behöver folk som startar företag, någon som kan jobba i företagen och konsumenter annars går det inte runt. Dags att börja jobba på hur saker och ting skall fördelas.

Hela boken framställs som en tragisk komedi med ett väldigt varierat språk. Författaren använder realistiska dialekter som bidrar till komedin i boken. Hon får med dialekter som familjen Sundéns rikskånska, paret Irandoust brytning på svenska, Shervins ”blatte” skånska m.m. Det blir såklart en mer personlig prägel på boken och språket har en väldigt ledig stil. Även språket ska fungera som en igenkänningsfaktor för läsaren.  


Boken har ett tydligt budskap; att beskriva vi och dem känslan ur ”de andras” perspektiv. Människor stänger ute varandra på grund av fördomar, därför tror jag att Marjanehs avsikt med boken är till för att få ut ett budskap som klart och tydligt är till för att minska utanförskapet, skapa färre fördomar i samhället och få människor att förstå varandra, kunna sätta sig i varandras situationer. Marjaneh har tagit med perspektiv från både invandrare och svenskar på ett väldigt smidigt sätt. Man ser att Marjaneh vet vad hon skriver om, att hon är kunnig inom området vilket kanske är kopplat eller direkt taget från hennes egna livserfarenheter. Att hon berättar ur alla karaktärers olika synvinklar ökar förståendet hos läsare. Boken är dock skriven ur ett berättarperspektiv.  Det finns en synlig berättare som inte är någon av karaktärerna. Det är väldigt skönt att hon är allvetande, det gör boken mycket mer intressant hon skriver utan att provocera. Boken är en riktig Aha upplevelse som beskriver karaktärerna och sätter sig in i dess situationer som kommer upp. Från tänkande till agerande, Marjaneh tar med oss hela vägen.