kimja

Anelas svar var ganska klockrent och man kan nästan om man ska kortfatta sig, sammanfatta svaret i en enda mening: Eftersom att vi kommer från olika delar av världen med olika kulturer, olika förutsättningar samt olika sätt att se på saker och ting.


Det är väl därför som individer lätt hamnar i konflikt med varandra, för att man inte förstår varandra och för att man inte kan sätta sig i en annan människas skor. Anelas frågeställningar och svar är klara och tydliga "Hur ska människor som kommer ifrån en helt annan kultur kunna anpassa sig till den kulturen som finns i Sverige, ifall de hamnar bland en massa andra invandrare som även de inte har möjlighet att anpassa sig till det svenska samhället?  
Det är här det sker ett stort fel i det svenska samhället, det är här de stora skillnaderna uppstår. De lär sig inte att vissa saker som var acceptabla i deras hemland inte är det här i Sverige och därför fortsätter de med det, och då blir de ännu mer utstötta och särbehandlade." 


Just precis, det är inte dem som enbart ska anpassa sig till oss utan vi skall även anpassa oss till dem. Vi måste försöka vara förstående och acceptera att de inför olika kulturer i Sverige vilket enligt många är väldigt spännande. De är en minoritet i landet som vill tillföra något nytt, något trevligt egentligen borde vi vara tacksamma att vi överhuvudtaget får ta del av kulturen inte se det som ett hot gentemot den svenska kulturen. I ett mångkulturellt samhälle finner vi självklart kulturella skillnader mellan individer. Kulturella skillnaderna är inte alltid förstående, ett annat exempel som Anela tar upp "Om vi t.ex. tar hedersmord. I vissa av arabländerna så är detta absolut normalt och det utövas oftare än vad vi i västvärlden kan föreställa oss men det innebär inte att folk som kommer ifrån dessa länder kan komma till Sverige och tro att det är tillåtet och normalt här att utföra hedersmord. " Detta är någonting vi inte accepterar då det anses vara brottsligt i Sverige. Hedersmord eller hedersrelaterat våld är sådant vi vill och skall ta avstånd från och som Anela säger, någonstans finns en gräns.






Svar på fråga nummer två: När blir man egentligen svensk?

Anelas svar är återigen någonting jag kan hålla med om. Vem har rätten att bestämma när du är svensk?Ett urklipp ur Anelas svar: 
Så, kan det vara så att det är först när man vill ses som svensk att andra kan uppfatta en som svensk?

Jag, personligen tror det kan ligga något i det. För om inte jag vill uppfattas som svensk, så kommer jag inte att göra det heller. Folk kommer ta mig för den invandrare jag vill vara, de kommer ha sina fördomar om mig fast jag kanske är bättre medborgare än de själva. Men hade jag däremot velat att folk skulle uppfatta mig som  svensk, så hade både mitt namn och mitt utseende gjort att vissa fortfarande hade sett mig som en invandrare oavsett vad jag själv tycker och tänker.

Anela jag anser verkligen att du har en poäng här. Det finns ingen stämpel som fastslår att man är svensk utan man är svensk när man själv känner sig som en svensk. Människor kommer alltid att uppfatta dig på ett annourlunda sätt, det är därför som ens egen åsikt egentligen enbart spelar någon roll då man skall avgöra om man är svensk. Att vara svensk medborgare behöver inte innebära att du är svensk, du har alltid kvar dina rötter och ditt ursprung oavsett var du bor någonstans i världen. Kan man egentligen ta del av en svenskhet?Vad avgör om du blivit svensk? Är det medborgarskapet? Är det andra generationen? Är det uppförandet? Ja, så länge du har din egen åsikt är det väl ingen som kan motbevisa ifall du är svensk eller inte. Jag tycker dock att du är en del av Sverige och det svenska folket då du är bosatt här och har fått ditt svenska medborgarskap. Då har du skapat en titel för dig själv, då kan du säga att du bor i Sverige.